Lawrence Baynham och Toby Penter granskar de två metoderna för att presentera gatubelysningsstillverkares data.
När man designar för en gatubelysningsinstallation är kvaliteten och noggrannheten hos fotometrisk data av yttersta vikt. Du känner sannolikt till att tillverkares data kan presenteras i två format: absolut fotometri och relativ fotometri. Vilket format bör du använda? Är det ena mer noggrant än det andra?
Det korta svaret är nej, de ger båda samma resultat. Låt oss titta närmre på de två metoderna för att förstå varför det är fallet.
Relativ fotometri: att bryta ned elementen
Relativ fotometri bygger på att man separerar mätningen av en ljuskälla (eller ”lampa”) isolerat och sedan en mätning av hela armaturens uteffekt. Från detta beräknas ljusutbytestalet (LOR), eller armaturens optiska verkningsgrad.
Relativa fotometrifiler presenteras med lumenuteffekten för ”lampan” samt armaturens uteffekt. Detta har visat sig fungera särskilt väl för lampteknologi, där en lampa testas ensam innan den placeras i sitt hölje och testas separat i ett gonioflotometer för att fastställa förlusterna från reflektorer och skydd m.m. När armaturfördelningen och lampans uteffekt är kända är det enkelt att förstå effekten av att öka eller minska lampans uteffekt på armaturens uteffekt. Denna funktion visas fortfarande i fotometriprogramvara, där användaren kan se en källas ”lamplumen” (utan optiska förluster) och sedan ”armaturlumen”, lumenuteffekten efter optiska förluster.
INDO använder ett gonioflotometer för att mäta lamplumen (dvs. modulens uteffekt minus linsen) och hela armaturens uteffekt mycket noggrant.
Absolut fotometri: armaturen, hela armaturen och ingenting annat
Absolut fotometri är i kontrast en teknik som helt enkelt mäter en komplett armatur för att ge resultat för just den konfigurationen.
Absolut fotometri ger den specifika lumenuteffekten för en specifik armatur, mätt varje gång av gonioflotometern. Lumenuteffekten hänför sig enbart till den armatur som testas. Eftersom det inte finns något koncept med lamplumen och armaturlumen är LOR alltid lika med 100 % i absoluta fotometrifiler.
Hur påverkar denna skillnad i filformat belysningsdesign?
Det påverkar i praktiken inte designen alls. Varför? När man använder antingen absoluta eller relativa filer beaktas armaturverkningsgraden automatiskt.
Med absoluta filer anges endast en lumenuteffekt och eftersom LOR = 100 % är detta armaturens uteffekt. I en relativ fil visas lamplumen med verkningsgraden automatiskt tillämpad vid beräkningar. En grundprincip som måste hålla för att relativ fotometri ska vara giltig är att skalning av lampans lumenuteffekt måste ske utan att påverka lampans fotometriska fördelning. För LED-armaturer är detta fallet när uteffekten ökas genom att öka LED-strömmen, men inte när ökad uteffekt uppnås genom att lägga till fler LED-enheter. I det fallet krävs en ny omgång fotometrisk testning.
På den grunden behandlar designprogramvara absoluta och relativa mätningar av samma armatur identiskt avseende fördelning, lumenuteffekt och effektförbrukning. Det innebär att resultaten är identiska oavsett om du använder absolut eller relativ fotometri.
Figur A (ovan) visar ett exempelberäkning med INDO CHANCERY-fotometri i absolut format
Figur B (ovan) visar samma beräkning med INDO CHANCERY-fotometri i relativt format. Notera att beräkningsmetrikerna och resultaten är opåverkade
Vad säger standarderna?
Vad säger standarderna om olika mättekniker? IES LM-79-08 kräver den absoluta metoden som standard testmetodik, medan IES LM-80-08 och IES LM-82-12 båda använder den relativa metoden. IES TM-21-11 tar också relativa formatdata från LM-80 och extrapolerar för att beräkna armaturens livslängd. Armaturer bör fotometriskt testas enligt LM-79, men andra standarder kräver alternativa tester.
Slutsats
Vissa kan hävda inte bara att den absoluta metoden bör användas för mätning av armaturer, utan också att samma armatur som körs vid lägre watttal kräver ett separat absolut test. Om antalet och placeringen av LED-enheter inte ändras förändras dock inte den fotometriska fördelningen.
I det fallet är relativ fotometri det mer kostnadseffektiva, lättanvända formatet, inte minst för att det möjliggör snabb skalning under belysningsdesign. I samband med dimning är det, när LED-enheter dimmas ned, bara nödvändigt att ta hänsyn till reducerad lumenuteffekt i belysningsdesignen.
Om olika absoluta fotometrifiler tillhandahålls för olika uteffektnivåer av samma armatur innebär det att en designer behöver ladda en ny fotometrisk fördelning varje gång en dimmingsregim övervägs. Det skapar i sin tur onödigt merarbete och kostnad, vilket helt enkelt inte är meningsfullt.
Att förstå fotometrisk data kräver framför allt kommunikation med tillverkare, att ta reda på vilken typ av fotometri som tillhandahålls, hur den testats och varför den testades på det sättet. Vissa kanske hävdar att ett format är mer fördelaktigt än det andra och bör användas uteslutande. Som du kan se behöver sanningen dock inte vara så absolut!
Källor:
https://www.lightingreality.com/
