I denna sista artikel i serien, som behandlar de viktigaste förändringarna i BS5489 publicerade 2020, diskuterar vi mer ingående avsnittet om produkters bländningsklassificeringar, vad standarderna nu rekommenderar och varför det spelar roll.
Vad är bländning?
Bländning är okontrollerad ljusstyrka eller alltför stark belysning som kan orsaka allt från lätt obehag till funktionsnedsättande försämring av prestanda eller siktbarhet. Detta är dock en subjektiv skala, eftersom känsligheten för bländning kan variera kraftigt. Äldre personer har till exempel ofta större känslighet för bländning på grund av ögats åldringsegenskaper. Att minska bländning är ändå ett effektivt sätt att förbättra belysningskvaliteten i ett område.
Produkt kontra system
Bländningsklassificeringar på armaturer är användbara, men de är egentligen inte en indikation på hur bländande ett belysningssystem i slutänden kommer att vara. De antyder hur bländande just den produkten är, isolerat sett. Låt oss förklara ytterligare: bländning i en produkt och i ett system behöver inte nödvändigtvis betyda samma sak. En strålkastare är till exempel typiskt sett en mycket bländande produkt, särskilt om man står och tittar upp mot den. När man däremot går till en stadion för att se en match anses stadion inte vara för bländande, eftersom den är utformad för att belysa det stora området. Man kan alltså ta en bländande produkt och utforma ett system som i praktiken minimerar bländning, och det uppnås genom god designpraxis.
Hur har bländningsstandarderna förändrats i BS5489?
Standarderna ändrades 2020, vilket påverkar hur bländning hanteras, det vill säga hur man gör rätt beräkningar för bländning på sekundärvägar, för P-klasser. Det nya tillvägagångssättet prioriterar användningen av Threshold Increment (den procentuella ökning av kontrasten hos ett objekt som krävs för att det ska bibehålla synlighetströskel vid närvaro av funktionsnedsättande bländning från armaturer i en vägbelysningsinstallation) för att utvärdera ett system, i stället för en enskild produkts bländningsklassificering.
Vilken inverkan och vilka fördelar bör detta ha?
Vi menar att förändringen av fokus, från bländningsklassificeringar och G-klasser till att utforma ett system korrekt och integrera det i designberäkningen, bör öppna upp den konkurrensutsatta marknaden. I vissa fall, inte direkt för sekundärvägar förstås, men för P-klasser, är valet av armatur begränsat, särskilt när vi kommer till den övre delen av G-klassningarna, till exempel G6-armaturer. I det lägre segmentet finns det mycket fler valmöjligheter, så effekten blir mindre kännbar. Att utforma ett system där Threshold Increment är den slutgiltiga definitionen av om en produkt är för bländande eller inte, i stället för en isolerad G-klassning, bör ge fler valmöjligheter för inköpare och formgivare vid specifikation.
Att använda bländningsklassificeringar som en produktegenskap för att jämföra produkter är faktiskt inte tekniskt korrekt, det vill säga ”köp den här produkten för att den är G6 och därför bättre än en konkurrents G3”. Så fungerar det inte i ett system. Hur belysningen utformas med hjälp av produkten är betydligt viktigare.
För några år sedan var vi tvungna att utforma ett G6-system och det använde 25 % fler enheter än vad som faktiskt behövdes. För att vara ärlig ser det fortfarande inte rätt ut när man kör förbi, för det är helt enkelt för många stolpar. Det berodde dock på att G6 definierades som det yttersta måttet för att kontrollera ljus.
Bländningsklassificeringar och belysningsdesign
Att säkerställa att inget uppåtriktat ljus går direkt mot himlen från armaturen är naturligtvis enormt viktigt, eftersom det är förlorat ljus, oavsett synvinkel. Med LEDs är de dock så riktade, och när man försöker uppnå ett bra avstånd och sprida ljuset utöver vägen för att uppnå den jämnheten, måste man skicka ut ljuset på en ganska hög nivå. Så snart man börjar begränsa det, eftersom G-klassningen inte tillåter en viss mängd ljus förbi en vinkel, kommer man att trimma ned det, vilket naturligtvis begränsar distributionen och då uppnår man inte riktigt det önskade avståndet.
Naturligtvis vill en förare inte ha den funktionsnedsättande bländningsnivån rakt i ögonen heller.
Threshold Increment är därför en mycket bättre definition av bländning än G-klassningen, eftersom allt kan vägas in och integreras i systemdesignen. Det kan potentiellt innebära att kunderna inte behöver lika många enheter, eller Watt, för att utforma systemet korrekt.
Den gamla standarden angav att om man använde vitt ljus på en S-klassat väg kunde man sänka belysningsklassen med 25 %. SP-kvotsstandarderna tillkom för att förstärka detta (återigen ungefär 25 %). Detta har sedan tagits bort i den nuvarande versionen. Vissa kanske antar att man då skulle höja belysningsklassen med 25 % igen, men det stämmer uppenbarligen inte direkt, eftersom man fortfarande använder samma produkter med goda SP-kvoter som, bara för att SP-kvoten inte längre krävs, ändå kommer att uppfylla de belysningsklasser som krävs.
Kommer du inte att använda mer energi på det här sättet?
På grund av de föränderliga standarderna över tid finns det utrymme för missförstånd. Vissa kanske antar att man genom att ta bort SP-kvoterna i praktiken säger att man ska använda mer energi. Om man däremot designar korrekt och använder en bra produkt med bra optik och så vidare, kommer det inte att bli så. Man bör fortfarande se en avsevärd besparing. Möjligen kanske 2 % mindre, eller i vissa fall mer, men det jämnar ut sig, och man använder fortfarande väsentligt mindre energi än det befintliga systemet.
Vi menar att tyngdpunkten bör ligga på att fortsätta uppmuntra branschen att uppnå rätt belysningsnivå för rätt tillämpning och inte längre styra köpare mot svalare färgtemperaturer, utan i stället fokusera på bekvämare ljuskällor för att ge en belysningmiljö av högre kvalitet. Tidigare kunde man ha blivit straffad för att använda en varmare färgtemperatur på grund av det lägre S/P-förhållandet, men inte längre. Det finns fortfarande en energiskillnad, men den fortsätter att minska i takt med att LED-lampor blir mer effektiva. Hänsyn bör tas till den övergripande inverkan och effektiviteten hos belysningssystemet.
”Det är ett mer robust, tekniskt tillvägagångssätt”
Kärnan i bländningsfrågan är att man använder en metod för systemmätning för att avgöra om ett system är bländande, i stället för att mäta produkten för att ta reda på om produkten som används i det systemet är bländande. Det är helt enkelt ett mycket mer tekniskt tillvägagångssätt.
I grunden behöver vi beräkna Threshold Increment för ett system där det är möjligt, och bara om man inte kan beräkna det bör man använda en produkts bländningsklassificering. Tidigare tillämpades bländningsklassificeringar [utan fördom] generellt, vilket särskilt i en anbudsspecifikation kan leda till en begränsning av marknaden och resultera i en långt ifrån optimal designlösning.
Återigen handlar denna förändring om att förbättra kvaliteten på den belysta miljön med ett robust, tekniskt tillvägagångssätt.
Sammanfattningsvis
Det finns naturligtvis många grupper som arbetar med utvecklingen av brittiska standarder: BSI-kommittéerna men även ILP:s tekniska kommitté och belysningsliaison-grupper. Alla bidrar på sina sätt. Även om de inte skriver standarderna, det gör enbart den brittiska standardkommittén, bidrar alla dessa grupper till utvecklingsprocessen, till exempel genom att ge synpunkter på hur de har använt det nuvarande dokumentet, samt problem eller frågor som medlemmar stött på när de tagit fram konstruktioner och liknande.
Nu när alla nödvändiga förändringar har skrivits in i standarderna fortsätter det att minska de fall där vissa delar är öppna för tolkning eller där olika lokala områden tillämpar olika tillvägagångssätt. I takt med att övergången till LED fortsätter och marknaden mognar kommer detta i slutänden att leda till förbättrad enhetlighet och praxis inom den brittiska väginfrastrukturen. Det begränsar också utrymmet för tillverkare att konkurrera med hjälp av mätvärden, eller att skapa nyanserande produktskillnader, som faktiskt inte tillför något värde för kunderna.
Hur INDOs produkter förhåller sig till de nya standarderna
INDO har lösningar som erbjuder variabel adaptiv belysning, trimning och delnatsdämpning som standard, förprogrammerad frånkoppling. Vi kan programmera in det i PCBA:n om den används oberoende av ett centralt styrsystem eller annan styrning från tredje part.
För system som kräver sensorkontroll, till exempel passiva infraröda (PIR) rörelsesensorer, närvarodetektorer, tryckknappsbrytare, har vi naturligtvis SiCURA, vår Sensor Ready-armatur.
INDOs produkter erbjuder ett sortiment av optik med bländningsklassificeringar mellan G1 och G4 beroende på vilket ljusdrivet som används. Våra OPUS2- och CHROMA-LED-ljusdrivar är utformade med bländning i åtanke. De använder sig av större och färre enskilda LED-ljuspunkter, vilket ger ett mjukare utseende samtidigt som den prestanda som förväntas av den här typen av produkt levereras.
